Sociala relationer kan vara utmanande för människor med olika former av autism. Att samma personer skulle finna tröst i andliga relationer har av forskningen setts som mer eller mindre icke existerande. Men så är inte fallet, visar ny forskning från Södertörns högskola. Snarare pekar intervjupersonernas berättelse på motsatsen.

—Det mina deltagare beskriver är att det är svårt att läsa av andra människor, ansikte mot ansikte. De lyckas inte synkronisera kroppsspråk, ögonrörelser, ironi – allting är väldigt fragmenterat. Därför tycker de att frånvaron av kroppslig kommunikation är behaglig, säger Ingela Visuri som i dagarna disputerade med avhandlingen Varieties of Supernatural Experience - The Case of High-Functioning Autism Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Studien bygger på intervjuer med 17 personer som alla ha diagnosen högfungerande autism, eller Aspergers syndrom som den kallats tidigare. Gemensamt är också att de alla ser sig som religiösa eller har en tro på något övernaturligt. Några är kristna, någon ser sig som buddhist, en annan som mer filosofiskt orienterad. En av de intervjuade är ”Catzzy”, som upplever att hon har kontakt med övernaturliga väsen. Men som också hittar stöd på helt andra håll.

— Hon älskar Optimus Prime, från Transformersfilmerna. Där finns också karaktären Jazz som hon själv identifierar sig med. När hennes föräldrar skulle skiljas gick hon in i dagdrömmar och antog karaktären Jazz och bearbetade dilemman i vardagen tillsammans med Optimus Prime, säger Ingela.

”Catzzy” är inte ensam om att finna trygghet hos karaktärer från filmer och böcker. Det kan vara Transformers, enhörningar eller Harry Potter. De kan dels användas för underhållning men också som mentala bollplank i vardagen eller för att förklara upplevelser som är till synes utan förklaringar. På många sätt förhåller de sig till de här karaktärerna på samma sätt som kristna kan förhålla sig till Jesus.

— De använder populärkulturella berättelser för att förstå vad de sett och upplevt. Det handlar om mentalisering, att sätta ett övernaturligt språk på en upplevelse. Det är hanterbara världar som på många sätt är optimala för autistiska personer. De är strukturerade och formaliserade, säger hon.

Mentalisering är något som Ingela Visuri återkommer till flera gånger. Ett begrepp som beskriver människors förmåga att förstå och förhålla sig till osynlig kommunikation, en slags empatisk förmåga. Mentalisering handlar om hur människor läser av varandras avsikter och tankar. Denna kognitiva förmåga används även när vi vill förstå hur världen är organiserad.

— Vissa menar exempelvis att ”ödet” styr oss, vilket också är en slags avsikt. Även ritualer såsom att blåsa ut ljusen på födelsedagstårtan bygger på en outtalad uppfattning att det finns osynliga krafter som har egna viljor och avsikter. Eftersom autistiska personer har svårt med social avkodning har vissa forskare förväntat sig att de inte heller ska kunna mentalisera kring osynliga krafter, säger hon.

Men hennes egen erfarenhet av autistiska människor tro på övernaturliga ting stämde inte överens med forskningen och samhällets bild. Som gymnasielärare har hon träffat på elever både med och utan autism men aldrig upplevt att det skulle vara några större skillnader mellan klasserna gällande trosuppfattning.

Andra iakttagelser Ingela Visuri gjort i studien är att flera av de intervjuade berättar om märkliga fysiska upplevelser. Som att någon kommer in i rummet, utan att det faktiskt är någon där. Och att detta var vanliga hos de autistiska deltagarna än hos de icke-autistisk deltagarna i jämförelsegruppen.

— Det kan vara så att man resonerar på olika sätt. Vissa personer kan ha märkliga, kroppsliga upplevelser utan att tolka dem i övernaturliga termer. Men den här gruppen är speciell, de vill att världen ska vara förtrollad, vardagen är så jobbig att de kastar sig in i en fantasivärld med tydliga karaktärer och sociala värden. En tjej berättar att hon gillar adrenalinkicken av något skrämmande, det gör världen lite magisk och rolig, säger Ingela Visuri.