För att ta sig an Immanuel Kants verk Kritik om omdömeskraften har Anna Enström utgått från två begrepp från filosofens texter, sinne (Gemüt) och stämning, och hur de förenas i ett tredje begrepp, sinnesstämning. I diskussionen har hon också lyft in hans antropologiska texter. Dessa begrepp diskuterar hon sedan i dialog med tre samtida konstverk: ljudinstallationen Times Square i New York från 1977 (Max Neuhaus), konstinstallationen Au Naturel från 1994 (Sarah Lucas) samt konstfilmen Leafless från 2011 (Nazlı Dinçel).

Diskussionerna handlar om hur vi ska förstå estetisk erfarenhet, vad det innebär att bli berörd på det sätt som konstupplevelsen öppnar för.

– Det går utöver att bara registrera, det handlar om att kastas loss från en vardaglig förståelse för hur saker och ting hänger samman. Något som också förmår ändra sättet man uppfattar sig själv i det sammanhanget, säger Anna Enström.

Sinne och stämning hos Kant

Immanuel Kant beskrivs ofta som förståndets och det kallhamrade förnuftets filosof. Men nyare forskning har belyst att det handlar om ett förnuft som är formulerat i relation till det sinnliga.

– För Kant är människan är ingen andlig varelse, vi är fysiska människor i världen. Vår kroppslighet och sinnlighet är inbegripna i det specifikt mänskliga förnuft som utgör förutsättningen för såväl kunskap som moral, säger Anna Enström.

Begreppen sinne och stämning formulerar en spänning som finns i Kants texter, men också i människan själv. Den mellan tänkande och kännande. För att ytterligare närma sig detta tar Anna Enström hjälp av två specifika sinnesstämningar, skratt och hypokondri.

Skratt är något som Kant själv skriver om i tredje Kritiken, som hans verk också kallas, i relation till det estetiska omdömet.

– Han skriver om skrattet utifrån vitsen som en typ av estetisk tankelek. Tankelekens verkan är parallell med de estetiska idéer som konstverket ger upphov till. Hypokondrin förekommer däremot inte i tredje Kritiken, men i sin beskrivning av samspelet mellan det egna tänkandet och sin fysiska belägenhet ger Kant uttryck för en problematik som knyter an till vitsen och skrattet. En känsla av tänkandet som förankrat i kroppen, en ömsesidighet mellan kroppslig förnimmelse och tänkande, säger hon.

Nya infallsvinklar

Det är första gången som dessa begrepp och fenomen samlas under en gemensam fråga. Anna Enström vill med sin avhandling visa hur estetisk erfarenhet hos Kant kan förstås på ett sätt som är relevant för oss i dag.

– Jag menar att sinnligheten i den estetiska erfarenheten – som erfarenheten av tankens och kroppens sammanstämmande – kommer till uttryck i sinne och stämning, genom vits och skratt och i hypokondrins estetiska problematik. Begreppen är dels var och en produktiva för att inskärpa sinnlighetens betydelse hos Kant och ge nya perspektiv på hans estetik. Dels tillför just denna konstellation som helhet ytterligare en infallsvinkel på ämnet genom att analyserna av begreppen och fenomenen också sätter varandra i gungning, avslutar Anna Enström.