Språkforskaren Karin Milles är en av de författare som i år tilldelas förlaget Natur & Kulturs populärvetenskapliga arbetsstipendium för att skriva en bok om feministisk språkaktivism.

– Grundtanken är att språk inte bara är kultur och tradition utan även makt och politik. Jag ska skriva om hur den svenska kvinnorörelsen med hjälp av strategiskt arbete med språket har gjort sina röster hörda, utökat det svenska ordförrådet, krossat glastak och kanske också patriarkatet, säger Karin Milles som är professor i svenska vid Södertörns högskola.

Sverige har på många sätt gått i bräschen för jämställdhet och svenska feminister har utmärkt sig när det gäller språkaktivism, något som inspirerade Karin Milles när hon som ung läste populärvetenskapliga böcker om språk. Hennes förhoppning är nu att kunna inspirera morgondagens forskare med en ny bok om svensk feministisk språkhistoria.

– Vad ska dagens politiska ungdomar göra för att göra sina röster hörda? Frågor om vem som blir tystad, vem som når ut, vad får man säga, vilka ord man får använda – det engagerar mycket idag. Kanske kan jag sätta fyr under en politisk debatt och inspirera till nya idéer. Som språkvetare är jag övertygad om att språket är ett viktigt redskap för dem som vill förändra samhället, säger Karin Milles.

Boken, som hon hoppas ska bli klar till slutet av året, täcker en tidsperiod på drygt 100 år – från 1900-talet fram till idag – och ska visa hur svenska kvinnor skaffade sig tillgång till den politiska arenan genom språkaktivism. Karin Milles beskriver hur dåtidens kvinnor som kämpade för rösträtten var tvungna att bevisa för männen att de dög för att existera i samhället på samma villkor som männen.

– Ett motargument mot kvinnlig rösträtt var att kvinnor inte klarade av att vara medborgare, de hade ingen utbildning och övning som män hade. Kvinnorna la krut på att visa att de dög genom att arrangera kurser för kvinnor för att lära sig hur man talar på möten, skriver protokoll och talar i offentligheten. För att få rösten var de tvungna att använda sina röster.

Under den tiden handlade det om att skaffa sig grundläggande rättigheter som rösträtt, och att ändra ordförrådet fanns inte på agendan då, enligt Karin Milles. Kerstin Hesselgren, den första kvinnan att väljas in i riksdagens första kammare, satt tyst när talmannen hälsade välkommen med ”mina herrar”.

– Språket var skapat till och för män och kvinnorna som lyckats ta sig in i politiken ville inte bråka om sådant de uppfattade var småsaker, säger Karin Milles.

Det var först senare under 1900-talet som kampen fortsatte med att anpassa språket för att inkludera kvinnorna ytterligare. Under 1970-talet började man uppmärksamma saker i språket som att ordet ”han” användes om allmänheten, och man började prata om att synliggöra kvinnor i språket. På 1990-talet kom diskussioner om ord som ”snippa” och ”tjänsteperson”, men det dröjde till 2000-talet innan nya ord myntades.

– Jag är väldigt glad och tacksam över att få förtroende att skriva den här boken och att någon tycker det är värt att satsa på. Det känns väldigt inspirerande, säger Karin Milles.