Dela

Facebook Mail Twitter

2019-12-17

Vikingatidens och medeltidens kuster var rena vilda västern

Fiskare är ett relativt nytt inslag längs Östersjön kuster. Snarare befolkades vikinga- och medeltidens skärgårdar av människor som fick ta de chanser som dök upp. Människor som levde i samhällets utkant och utanför dess kontroll.

Student läser på en surfplatta

Uppfattningen har länge varit att de människor som under vikingatiden och tidig medeltid levde i Östersjöns kustlandskap gjort så i generationer. Att det byggts upp en maritim kultur över tid och att dessa samhällen var traditionsbundet knutet till havet. På samma sätt som människor på landsbygden var lantbrukare var de som levde längs kusterna fiskebönder.

Nu visar ny forskning att vardagen kan ha sett ut på ett helt annat sätt.

— Kustområden längs Sörmlandskusten var rena vilda västern. De har inte använts av några bondefiskare utan är snarare områden där människor med olika identiteter tagit till vara på möjligheter som dykt upp där och då. De har inte fiskat för några husbehov, det har handlat om makt, kontroll och inkomster från en okontrollerad gråzon, säger Oscar Törnqvist, doktorand i arkeologi vid Södertörns högskola och som disputerar med avhandlingen Röster från ingenmansland — En identitetsarkeologi i ett maritimt mellanrum.länk till annan webbplats

Skärgården vid den här tiden var en arena för opportunism och handel säger han. Men också för socialt förtryck och fiskesamhällena med sina invånare fick hela tiden anpassa sig efter de som för stunden hade makten i området. Här verkade samhällets underhuggare, arbetshjon, drängar, kvinnor och barn. Människor som ofta stod i beroendeställning till andra.

Avhandlingen vilar dels på fynd från arkeologiska utgrävningar längs Sörmlandskusten, från Norrlandskusten och andra platser utmed Östersjön. Samtidigt har Oscar Törnqvist studerat köpe- och skattehandlingar och landöverlåtelser från tiden. Här visar han upp människor och relationer som tidigare varit mer eller mindre osynliga genom historien: kvinnors roll i fisket, relationen mellan olika samiska grupper, arbetet hos livegna och fattiga. Tillsammans målar fynden upp en bild av ett samhälle präglat av konflikt, marginalisering – frivillig såväl som påtvingad.

Allt eftersom samhället utvecklades såg adeln sin chans att ta kontrollen över kustområdena. De med maktmedel gjorde helt enkelt anspråk på kusten och de möjligheter som där erbjöds.

— Under 1200-talet satt länsherrar ut sina bönder i skärgården där de fick agera lotsar och sköta logistiken. På vissa platser gjorde hela skärgårdsbefolkningen dagsverke hos godsherren. Det fanns en uppfattning att om någon var lagman eller länsherre, så hade denne rätt även till kusten. Detta var ett förhållande vi kan spåra tillbaka till redan sen vikingatid. säger Oscar Törnqvist.

Dela

Facebook Mail Twitter

Sidan är uppdaterad

2020-10-09