Ett lands förmåga att fungera som suverän stat, att kunna kontrollera sitt territorium och befolkning, beskrivs ibland med ordet ”stateness” (statsskap). Ofta tas det inom forskningen för givet att detta är något som avgörs av inhemska faktorer. Men i sin avhandling visar Olena Podolian, nybliven doktor i statsvetenskap, att internationella aktörer kan ha stort inflytande på utformningen av lagstiftning och policybeslut.

— Jag har studerat två postsovjetiska stater, Estland och Ukraina, som tagit olika vägar efter Sovjetunionens kollaps. Inflytandet från internationella organisationer och andra stater märks tydligt, men det är inte alltid så rättframt som det först kan verka. Det fungerar inte alltid som det var tänkt, och ibland sker inflytandet bara delvis, säger hon.

Externa aktörer har en tydlig inverkan

I sin avhandling The challenge of ”stateness” in Estonia and Ukraine Länk till annan webbplats. har Olena Podolian studerat hur till exempel Europarådet, EU, OSCE (Organisation för Säkerhet och Samarbete i Europa) och Ryska federationen påverkat en rad olika politikområden så som statens våldsmonopol, minoriteters rättigheter och informationsspridning.

Undersökningen visar hur de externa aktörerna haft en tydlig inverkan på lagstiftningen när det kommer till medborgarskap och minoriteters rättigheter. Särskilt i Estland. Inte lika mycket när det handlar om språk och utbildning.

— Det finns också exempel på när inflytandet utifrån varit mer destruktivt än konstruktivt. Så var fallet med Rysslands inflytande som kunnat påverka förmågan till ”stateness” på ett negativt sätt när det gäller politikområdena informationsspridning och kontroll över statens gränser, säger Olena Podolian.

Ett exempel på positiv inverkan som hon lyfter fram är att barn till statslösa i Estland automatiskt blir medborgare när de föds. Men samtidigt som lagstiftningen för nationella minoriteter är liberal och generös, gäller den fortfarande bara för medborgare säger hon. Det gäller både Estland och Ukraina.

Konflikter och krig

På senare tid är Rysslands inblandning i kriget i Ukraina ett tydligt exempel på negativ inverkan samt grannlandets makt över ukrainsk massmedia och tv. I Estland visar studien hur Ryssland ingrep i konflikten kring statyn som kallas Bronssoldaten. Statyn restes av Röda armén 1947 som ett minnesmärke av segern över Nazityskland men ses i dag av många ester som en symbol för den sovjetiska ockupationen. Konflikten gällde en flytt av statyn, som i dag står på den estniska försvarsmaktens kyrkogård i Tallinn.

Estland och Ukraina är visserligen båda två före detta sovjetstater, men är i dag länder som skiljer sig mycket åt. Estland blev snabbt en del av Europa och de europeiska aktörerna fick stor inflytande. Men där blev motståndet från befolkningen större. Något som Olena Podolian förklarar med att Estland har en starkare uppfattning som nation och förändringarna ansågs gå emot en nationell identitet.

— Under en lång period har nationalism setts som en del av det förgångna och att det var liberala demokratier som var vägen framåt. Men nationalismen växer sig starkare. Och då menar jag inte bara den radikala nationalismen utan också på ett mer allmänt plan. Om tillhörigheten kopplas till stat eller nation, säger hon.

Stat som begrepp

Begreppet stat har enligt Podolian inte diskuterats så mycket, vare sig inom forskningen eller i samhället. Mycket för att länder som England, Frankrike och Sverige fungerat som stater i århundranden. Nya stater är mer sårbara säger hon:

— Staten, som företeelse, har varit förbisedd. Sovjetunionen bestod visserligen av ett antal stater, men inte på det sättet som länder i Europa. Men för att förstå till exempel ett lands fri- och rättigheter är det viktigt att veta vad en stat är, vad den kan och inte kan göra. Hur stark den är och dess begränsningar. Ur ett akademiskt perspektiv är det väldigt intressant. Men också praktiskt. För vill man studera politik eller ekonomi måste man veta vilka statsstrukturer som är på plats, säger hon.