− Jag ser i min forskning hur den ryska propagandan framför allt koncentrerar sig på sådant som är aktuellt och diskuteras i samhället i Ukraina. De försöker skapa klyftor och konflikter mellan olika regioner i landet och i befolkningen. Till exempel i frågan om det ryska språkets status i Ukraina, där Ryssland pekar ut nya lagar som nationalistiska, säger Alyona Hurkivska, doktorand i statsvetenskap vid Kuras institute of political and ethnic studies.

Med en bakgrund inom ukrainsk offentlig förvaltning och med ett stort intresse för ukrainsk politik föll sig valet av forskningsämne enkelt.

− Ukraina har kämpat för sin frihet i över 300 år. Ända sedan vi vann vår suveränitet efter Sovjetunionens fall 1991 har Ryssland på olika sätt försökt underminera den, säger hon.

Nätverk och sociala medier

För att nå ut med propagandan till vanliga medborgare använder Ryssland ofta nätverk av pro-ryska intressen i Ukraina eller sociala medieplattformar som rysklanserade snabbmeddelandeappen Telegram. Till exempel har människor i Ukraina fått betalt för att sprida det narrativ som slagits fast av Ryssland. De har också ett väl utbyggt nät av underrättelseverksamhet i Ukraina. Ibland arbetar de i det dolda, ibland helt öppet, berättar Alyona Hurkivska.

− Vi saknar tyvärr ett stabilt system i Ukraina för att utkräva ansvar för den här typen av agerande. Säkerhetstjänstens arbete har förbättrats, men på grund av bland annat nepotism är det svårt att ställa ansvariga till svars, säger hon.

Hon berättar också hur tv-kanaler med ryska ägare, inte sällan vänner till Putin, används för att sprida desinformation och rena lögner. Dessa tv-kanaler var bland de första att sprida felaktigheter som att Ukraina var på väg att förlora sin suveränitet gentemot väst, att landet skulle ledas av EU och att Ukraina inte alls skulle vara intresserat av fred i landets östra delar. Det har till och med sagts att Krimhalvön inte har annekterats utan var en gåva till Ryssland.

− Det är fruktansvärda narrativ. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har skrivit under en förordning som stänger ner kanalerna, men propagandan fortsätter att spridas på andra sätt. En granskning som genomförts av en ukrainsk icke-statlig organisation visar hur så kallade ”politiska experter” mot betalning sprider desinformation i nyhetssändningar. Det är särskilt en pro-rysk bloggare som på så sätt målar upp bilden av att hans parti skulle ha ett större antal sympatisörer än det i själva verket har, säger Alyona Hurkivska.

Det är ett välanvänt trick, att genom falska opinionsundersökningar försöka få ett politiskt parti att verka legitimt. Det gör att väljare upplever att det är okej att rösta på partiet. Men det kan också handla om hur händelser beskrivs, vilka ordval som görs.

− Efter revolutionen i februari 2014 (Revolution of dignity), där dåvarande presidenten Viktor Yanukovych avsattes, började Ukraina att närma sig EU. Reformerna var inte idealiska, men det var ett steg i rätt riktning. Men i rysk tv kallades personerna som deltog för rebeller och nazister och det nya styret för Kiev-regimen, säger hon.

Ändra människors värderingar

Alyona Hurkivska säger att för att veta exakt i vilken omfattning Rysslands försök att skapa splittring faktiskt fungerar krävs omfattande sociologiska undersökningar över tid.

− Men med det sagt, det är svårt att förändra människors grundläggande värderingar, även om propaganda i det långa loppet så klart kan ändra en persons åsikter eller uppfattningar. Men kortsiktigt, i närtid är det inte möjligt. Rysk propaganda har till syfte att skapa splittring i samhället, få befolkningen att inte känna tillit till myndigheter och avpersonifiera människor. Ofta vänder de sig till människor i konfliktområden där mottagarna är sårbara. De finns över hela landet men framför allt i ockuperade områden som Krim och Donbas eller i regioner som Ryssland vill ockupera så som Odessa, Cherson och Charkiv.

Rollen som forskare

Som forskare är det inte ovanligt att ens forskningsintresse ligger nära det personliga. Men att skilja på privatpersonen Alyona och forskaren Alyona har inte varit svårt, tycker hon.

− Med min bakgrund är jag van vid att följa vissa riktlinjer i arbetet med politiska texter. Det går att bra att vara objektiv, det är inte svårt att identifiera propaganda. Man ser den, kontrollerar och visar upp den för vad den är. Jag vill i min forskning visa hur strukturerad, mångfacetterad och välgjord denna aggressiva och missvisande information är. Jag undersöker material från 2014 och framåt vilket gör att den visar även tiden innan den fullskaliga invasionen. Jag hoppas därmed läsaren inser att det som händer inte är något slumpartat, utan en del av en omfattande strategi mot Ukraina, men också mot europeiska liberala och demokratiska värderingar, avslutar hon.