Dela

Facebook Mail Twitter

2019-03-22

Samarbete nyckeln för att göra människor mindre ensamma

Ofrivillig ensamhet uppfattas som ett växande problem i Sverige. För att vända trenden krävs mer samarbete mellan byggherrar, arkitekter, stadsplanerare och med forskningen. Det var Apostolis Papakostas budskap vid frukostseminariet "Den ensamma staden".

Student läser på en surfplatta

Vi vet hur stor andel människor som upplever sig som ensamma. Vi vet att äldre personer oftare saknar en social gemenskap. Vi vet också att människor födda utomlands oftare saknar en nära vän. Men statistiken är ett verktyg som inte fullt ut hjälper dem som ska göra våra städer mer inkluderande.

– Statistik kan vara användbar för stadsplaneringen, det kan hjälpa oss att förstå omfattningen och motiven. Men statistiken är grov, den delar upp stora städer, mindre städer och landsbygd. Och den delar upp män och kvinnor. Vi behöver en mer noggrann statistik, geokodade uppgifter finns inte, säger Apostolis Papakostas, professor i sociologi och forskningsledare på Reinvent.

Apostolis Papakostas, Reinvent, seminarium. Foto: Sophia Nilsson

Tillsammans med analys- och teknikkonsultföretaget WSP bjöd Reinvent häromveckan in till frukostseminarium för att diskutera hur arkitekter, stadsplanerare och forskningen tillsammans kan bygga mer inkluderande städer och bostadsområden. Inför en fullsatt lokal berättade Aposotolis Papakostas om forskningens roll och vad vi vet om människors upplevda ensamhet. Han lyfte också problemet med att många ytor lämnas tomma utanför kontorstid.

– Detta är en bild på Södertörns högskola, klockan 18.30. Det är ett ödsligt landskap, det är mörkt. Inom en omkrets på en kilometer bor här 10 000 – 15 000 människor, men allt dör på kvällen. Här finns restauranger och caféer som bara används mellan 8 och 17, de följer universitetets dygnsrytm. Det finns många ensamma människor i området, sa han och visade upp en bild över Blickatorget en halvmörk vinterkväll.

Området, tillsammans med andra i våra storstäder, har fått för stor andel av vad Apostolis Papakostas kallar för inhängnade aktiviteter. Istället bör fokus vara inneslutande och öppna aktiviteter. Frågan som samhället bör ställa sig är: varför får bara vissa människor möjlighet att använda staden under vissa förutsättningar?

– Vi skulle kunna komma närmare hur det sociala kapitalet skapas i en levd miljö. Men vi inom sociologiforskningen behöver hjälp här. Vi behöver arkitekternas hjälp för att veta vilken forskning som är intressant. Så jag sträcker ut en hand till er i dag, sa Apostolis Papakostas.

Reinvent har redan i dag ett stort kontaktnät inom såväl näringsliv som i civilsamhället. Tankarna om mer samarbete fick gehör bland panelens övriga talare och de var ense om att det är vägen framåt för att bygga mindre ensamma städer.

Under morgonen fick besökarna även lyssna till Kerstin Kärnekull, arkitekt och författare till boken Bygga för seniorer samt själv aktiv i organisationen KollektivHus Nu. Hon pratade om gemenskapsboenden och hur betydande det kan vara för äldre människor att bo tillsammans, samtidigt som de har en egen lägenhet där de kan stänga dörren. Ha ett eget privatliv.

Christer Larsson hade kommit upp till Stockholm från Malmö där han jobbar som Stadsbyggnadsdirektör i Malmö stad. En viktig pusselbit är enligt honom att sätta människan i centrum. Att bygga nya bostäder är långt ifrån bara stål och betong, det är ett helt samhälle med sociala relationer.

Vill du läsa mer om det här området:
Konst & kultur Människans villkor

Dela

Facebook Mail Twitter

Sidan är uppdaterad

2019-03-23