Tillsammans med analys- och teknikkonsultföretaget WSP bjöd Reinvent häromveckan in till frukostseminarium för att diskutera hur arkitekter, stadsplanerare och forskningen tillsammans kan bygga mer inkluderande städer och bostadsområden. Inför en fullsatt lokal berättade Apostolis Papakostas om forskningens roll och vad vi vet om människors upplevda ensamhet. Han lyfte också problemet med att många ytor lämnas tomma utanför kontorstid.

– Detta är en bild på Södertörns högskola, klockan 18.30. Det är ett ödsligt landskap, det är mörkt. Inom en omkrets på en kilometer bor här 10 000 – 15 000 människor, men allt dör på kvällen. Här finns restauranger och caféer som bara används mellan 8 och 17, de följer universitetets dygnsrytm. Det finns många ensamma människor i området, sa han och visade upp en bild över Blickatorget en halvmörk vinterkväll.

Området, tillsammans med andra i våra storstäder, har fått för stor andel av vad Apostolis Papakostas kallar för inhängnade aktiviteter. Istället bör fokus vara inneslutande och öppna aktiviteter. Frågan som samhället bör ställa sig är: varför får bara vissa människor möjlighet att använda staden under vissa förutsättningar?

– Vi skulle kunna komma närmare hur det sociala kapitalet skapas i en levd miljö. Men vi inom sociologiforskningen behöver hjälp här. Vi behöver arkitekternas hjälp för att veta vilken forskning som är intressant. Så jag sträcker ut en hand till er i dag, sa Apostolis Papakostas.

Reinvent har redan i dag ett stort kontaktnät inom såväl näringsliv som i civilsamhället. Tankarna om mer samarbete fick gehör bland panelens övriga talare och de var ense om att det är vägen framåt för att bygga mindre ensamma städer.

Under morgonen fick besökarna även lyssna till Kerstin Kärnekull, arkitekt och författare till boken Bygga för seniorer samt själv aktiv i organisationen KollektivHus Nu. Hon pratade om gemenskapsboenden och hur betydande det kan vara för äldre människor att bo tillsammans, samtidigt som de har en egen lägenhet där de kan stänga dörren. Ha ett eget privatliv.

Christer Larsson hade kommit upp till Stockholm från Malmö där han jobbar som Stadsbyggnadsdirektör i Malmö stad. En viktig pusselbit är enligt honom att sätta människan i centrum. Att bygga nya bostäder är långt ifrån bara stål och betong, det är ett helt samhälle med sociala relationer.