Politiska sympatier och utbildningsnivå färgar förtroendet för forskning

Den andra rapporten analyserar svenska folkets förtroende för högskolor, universitet och forskning. Den visar att förtroendet är högt – men att det finns stora skillnader och att dessa skillnader står i relation till relation till olika faktorer och påverkas mest av utbildningsnivå och politiska sympatier.

Störst förtroende för forskning och forskare har medelålders personer med hög utbildning, som bor i någon av storstäderna. De som sympatiserar med S/V/MP generellt är mer positiva till forskningssatsningar. Detta dock med undantag för området "säkerhet" där det borgerliga blockets (M/KD/L/C) anhängare är mer positiva. Bland de som sympatiserar med ett riksdagsparti (utom SD) har i snitt 60 procent ett mycket eller ganska stort förtroende för universitet och högskolor. Hos SD-sympatisörer är siffran endast 35 procent. SD-sympatisörer har även lägst förtroende för forskare och låg vilja att satsa skattemedel på forskning.

- Forskningens förtroendekapital är fortfarande starkt men skillnaden är alltså stor mellan olika grupper, säger Anna Maria, och det är klart att jag som forskare kan känna en oro för den ökande polariseringen i samhället och faktaresistensen hos vissa grupper. Forskningen fyller en viktig funktion i samhället, och ett fortsatt stort förtroende för - och tilltro till - forskningen och forskare är centralt för att garantera forskning­ens finansiering, forskningsfrihet och oberoende.

Naturvetenskap på vetenskapssidorna, humaniora i tidningens kulturdel

Den tredje rapporten, publicerad nu i höst, behandlar hur tidningarna rapporterar om forskning. En klar majoritet av de analyserade artiklarna handlar om forskningsområdena samhällsvetenskap (30 %) eller medicin (25 %).

- Det är stor skillnad på var i tidningen de olika forskningsområdena publiceras, berättar Anna Maria. Det vi brukar lägga under beteckningen ”science”; teknik, naturvetenskap och medicin, rapporteras om på vetenskapssidorna. Medan humaniora behandlas på kultursidorna och samhällsvetenskap oftast på nyhets, ledar- eller debattplats. På något sätt verkar det som om ”science” fortfarande ses som mer vetenskapligt än humaniora. Det märks också skillnad på hur olika forskningsresultat behandlas – en pressrelease om ett framsteg i medicinsk forskning publiceras ofta rakt av, medan en liknande inom säg till exempel språk eller filosofi mer diskuteras och problematiseras kring.

Humaniora värderas lägre än andra forskningsområden

Den här intressanta diskussionen leder direkt in på det stora projekt, även det tillsammans med Vetenskap och allmänhet, som Anna Maria nu är i uppstartsfasen av. ”Varför så dålig hum om humaniora?” är titeln på forskningsprojektet (som också är en fortsättning på projektet Vetenskapen i samhället) som kommer att löpa över flera år och just behandla detta. Varför ses humaniora som ett lite mindre vetenskapligt fält? Hur kan vi öka allmänhetens kännedom och förtroende för forskning inom humaniora? Behöver vi kanske hitta en ny benämning för området?

- Jag tror det i grunden handlar mycket om kännedom. Att humaniora är luddigt som begrepp. När du börjar tala om vad det är som det faktiskt handlar om; språk, historia, och så vidare eller kanske till och med mer specifika frågor, så tror jag fler tycker att forskningen är relevant och viktig, säger Anna Maria. Det är ett väldigt spännande område som är högaktuellt och viktigt att forska om, och det känns som att det är viktigt även för Södertörns högskola i stort! Jag hoppas förstås att min forskning och det här projektet ska bidra till att förbättra anseendet hos allmänheten när det gäller humaniora.