– Jag hör ofta nedsättande uttalanden om Alla hjärtans dag, om att det är en ”amerikansk kommersiell tradition” och så vidare – men jag vill påstå att det inte stämmer. Det var när barn och ungdomar började uppvakta varandra med rosor och kort i skolan som traditionen tog fart här i Sverige, säger Agneta Lilja, numera pensionerad etnolog på Södertörns högskola och antagligen en av de i Sverige som är bäst bevandrad i våra sedvänjor.

Traditionen slog igenom i Sverige i mitten på 80-talet, det var helt enkelt läge då, som Agneta Lilja uttrycker det. Världen hade blivit större, barn och ungdomar kunde se tv-serier som producerades utomlands. Alla hjärtans dag passade också in på 80-talet som var mer glamouröst än det återhållsamma 70-talet. Det här med att köpa blommor och ge till varandra lockade och blev en rolig grej i skolan.

Traditionen fick främst fäste bland tonåringar, men även yngre barn hängde på.

– Blomsterhandeln hade ju försökt föra in den här traditionen sedan tidigt 70-tal, genom att få män att köpa rosor till sina fruar, men det hände ingenting förrän barnen tog upp trenden och då följde även de vuxna efter, säger Agneta Lilja.

Det här var även en tid på året då vi inte hade något annat att fira eller uppmärksamma, så det passade även in av den orsaken.

Ursprunget till Alla hjärtans dag sägs ju vara berättelsen om helgonet Valentin, som vigde par utanför kyrkan. Valentins tanke skulle ha varit att det var kärleken som skulle styra och inte konvenansen. Agneta Lilja betonar dock att detta är en sägen och att vi inte vet säkert. Troligtvis har firandet också sitt ursprung i vårfirandet då unga människor skaffade sig en partner inför sommarens fester – sin Valentin.