definitionen av vad som är konstruktivism ur händerna på en global och kommersialiserad kanonisering som format den här berättelsen i dag, säger Oscar Svanelid, nybliven doktor i konstvetenskap.

Konstruktivismen föddes i Ryssland under åren efter revolutionen 1917. Idén var att konstnären skulle söka sig ut i samhället, bort från gallerier och museum. Konstnären skulle träda in i andra yrkesroller och bidra med sin kompetens i fabrikerna, inom reklam och modeindustrin.

− Det fanns även de mer radikala som ifrågasatte att vi ens skulle ha konstnärer, att de var en kvarleva från det borgerliga samhället, säger Oscar Svanelid.

Från Sovjet till Brasilien

I avhandlingen Att forma tillvaron: Konstruktivism som konstnärligt yrkesarbete hos Geraldo de Barros, Lygia Pape och Lygia Clark Länk till annan webbplats.följer han tre nämnda konstnärer för att undersöka vad som hände med idéerna när slog rot i Brasilien.

− På 1950-talet blev den här konstruktivistiska traditionen norm också i Brasilien. Jag följer konstnärerna in i en verkstad, in i ett klassrum och in i terapirummet för att spåra hur de här idéerna levde vidare i en annan geografisk och kulturell kontext. Detta konstnärliga uttryck var ett sätt att skapa en starkare förbindelse mellan konst och liv, och det fanns ett anspråk att man som konstnär skulle forma tillvaron för andra än enbart de som besökte gallerier och museer, säger han.

En av de frågeställningar som undersökts är vad som kännetecknar och förenar konstnärerna och deras yrkesarbete som möbelsnickare, lärare och terapeut. Ett sådant gemensamt drag mellan dem har varit ambitionen att forma andra sätt att vara människa. Något han också kopplar samman med biopolitik, vilket i korthet betyder att man genom politiska och ekonomiska strategier försöker forma och påverka hur människor lever sina liv. Eller, som han också säger, använda konsten som ett verktyg för att mejsla fram nya livsformer.

− Geraldo de Barros till exempel, han startade ett kooperativ tillsammans med munkar från Dominikanerorden, där de tillverkade möbler. Då hade man kunnat tänka sig att själva produktionen av möbler var syftet. Men genom det biopolitiska fokuset ser jag att ett övergripande syfte var att forma en ny typ av kristen förvärvsarbetare, säger Oscar Svanelid och fortsätter:

− Genom att lära sig den moderna, konstruktivistiska designen så skulle möbelsnickaren förändra sig på ett djupt personligt plan. De skulle få hjälp att bli av med sitt högmod och andra kristna synder, samt finslipa sin moral. Möblerna presenterades i detta sammanhang som en slags ikoner, vilka visade vägen till vad som kan liknas vid ett frälsningstillstånd.

Religionens betydelse

Något som förvånade Oscar Svanelid var religionens betydelse för de brasilianska konstnärerna. I det kommunistiska Sovjetunionen lyser den helt med sin frånvaro och hos europeiska konstruktivistiska konstnärer fanns visserligen andlighet och geometri ofta med som ett inslag, men just det religiösa framstår inte som ett tydligt spår i den konstvetenskapliga forskningen om konstruktivism.

− Jesus Kristus och Jungfru Maria framstår som centrala gestalter i min undersökning. Flera brasilianska konstruktivister menade att det gick att kombinera den socialistiska konsten med en religiös världsåskådning, en socialistisk progressiv politik med en progressiv idé om religionens betydelse för det moderna samhällslivet, säger han. Samtidigt som han poängterar att de brasilianska konstnärerna även framförde idiosynkratiska versioner av detta samband som exempelvis Lygia Clark som föreslog att den moderna människan hade inkorporerat det gudomliga i en antropofag eller kannibalistisk ritual.

Kritisk till tillrättalagd bild

I sin avhandling ställer sig Oscar Svanelid kritisk till hur denna del av Brasiliens konsthistoria berättas och förs fram i dag. Genom att analysera bland annat utställningen Concrete Matters på Moderna Museet 2018 visar han hur bilden har kommersialiserats. Utställningen byggde på att verk lånades in från en privat stiftelse, Colección Patricia Phelps de Cisneros, som legat bakom liknande utställningar tidigare, berättar Svanelid. Men stiftelsen ingår också i den multinationella Cisneroskoncernen som äger olika mediebolag, fastighetsbolag och läsktillverkare.

Oscar Svanelid menar att utställningen skänkte nytt liv åt föreställningen om konsten för konstens skull, medan dess sociopolitiska och kulturella betydelse hamnade i bakgrunden.

− I avhandlingen lyfter jag istället fram hur de tre konstnärerna aktivt sökte sig bort från den gängse förståelsen av konsten för konstens skull genom att på olika sätt interagera med samhället i sin yrkesverksamhet. Detta ger upphov till en förändrad och, menar jag, mindre tillrättalagd förståelse av konstruktivismens betydelse för dessa brasilianska konstnärer som grundar sig på analyser av konstens sociala och biopolitiska relevans.